När Tua var liten, riktigt liten, hände det att jag kunde sitta en hel natt och titta på henne, och framförallt peta på henne så jag såg att hon andades.
Det är lite samma sak med Linn.
I natt har jag plågats av trista drömmar, men istället för att slå i väggen har jag suttit och tittat på henne. Inte petat då, ety jag utgick från att hon andades
Det var en fin natt. Den man tycker mest om så nära.
På natten blir liksom alla drömmar sanna, om man bara låter dom bli det. På natten i mörkret kan man le så där fånigt utan att skämmas. På natten kan man titta på henne och tänka att det är ju otroligt att hon är här. O det är otroligt.
I edsbyn norrland, att hon fanns här. o vill ha mig.
Dags att köpa en trisslott tror jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag vågar inte sova mer i närheten av dej, de känns lite stalker att titta på folk som sover!
Är de ju inte
Fast ja kan glo på tevin istället kanske
Och jämförelsen mellan l och Tua ...? Jag vet inte om det känns okej.
fint, se på någon och le. nån man tycker om, på vilket sätt man vill.
nu va de ju ente så peddoaktigt som DU kära umos tror
Johannes / I vrede
Skicka en kommentar