Linn diskar och ordnar kaffe, how I love this genusordning.
Själv sitter jag i hörnet i rummet o läser Bruno K Öijer och det är så bra
O nu borde jag dra av ett citat men det orkar jag inte
Men livet tillhör inte dom
ja va fan då
jag försöker minnas
första gången jag greps
av det overkliga i människors existens
när jag såg dom röra sig i fönstren
mitt över gatan
och undrade vad som drev dom
vad som fick dom att fortsätta
men den här gången
känner jag bara en enorm trötthet
medans staden och kvällsljuset tar över
och sveper in mig i en vaggande klang
av förhistorisk sorg
som långsamt vibrerar och suddas ut
mellan väggarna i rummet
Så bra. Lite som att leva liksom.
Folk är folk och folk plägar vara ganska meningslösa och jag är überpretto o von oben, men det vet jag redan så det behöver du inte skriva ju pucko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vackert! Måste nog leta fram min Öijer-samling...
Jo dom är så fina
Den som går
Du fick inte veta TT NÄR DU REST
STANNA JAG KVAR o caps lokk
o rörde handen över avtrycken i marken osv
den e bästaste
allt e bästaste
tom det gamla orkar jag med
På tal om genusordning så sitter undertyecknad just nu bakom datan med ett glas whisky medans mitt hjärtas kär sitter vid symaskinen och syr... Hå hå ja ja...
Men ingenting är som detta:
"Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra...
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära."
sho
den e fin den elon
kanske den finaste
marias tangenbord e borta
Skicka en kommentar